letter som firar tillsammans

08 mars 2009

Fira saker är bra! Om det inte är själva grunden för firandet som lockar så har man iallafall en tårta och lite nära & kära att längta till.

Min mormor bor numera på ett ålderdomshem 7 km från hennes gamla lägenhet, i en stad cirka 4 mil utanför Riga. Mormor gillar att knapra piller och det har hon gladeligen gjort hela livet. Knaprat lugnande som ett bot för ensamheten, knaprat smärtstillande som ett substitut för välbefinnande och knaprat sömnmedel som en nödutgång från sina tankar. Det var också hennes piller som i somras rörde till en enorm soppa, mormor föll pladask och alla hundramiljoner piller som hon svalt i alla år liksom ramlade över henne. Så därför är hon nu lite smått virrig och en rullator rikare – och har dessutom flyttat från hennes trea till en säng bredvid nya polaren Olga som fyllde nittio i januari. Så med andra ord har det varit en jobbig höst för mormor, och hon är tillräckligt klar i huvudet att förstå hur det ligger till och sakta acceptera. Det här är nog någonting de flesta känner igen, hela tiden byts de äldre ut mot unga och friska.

Födelsedagar i den åldern kan vara den känsliga punkten, har jag märkt. Mormor har alltid varit rakryggad, snygg och stolt. Helvetet för henne är inte hur hon mår utan att andra ser hur hon mår, och nu går det liksom inte att missa det längre. Jag antar att födelsedagen blir som en påminnelse, ett inkassovarsel från andra sidan. I lördags fyllde mormor 77 och var mycket riktigt inte jättepepp. Jag bokade in mig på en visit, gjorde i ordning en liten klapp, köpte fika och blommor och tog lilla bilen ut till hemmet, rum 32, mormor och Olga. Och vet ni, det behövs inte mycket för att göra en människa glad! Den här gången var det inte födelsedagen som var efterlängtad, det var fikat. Och nära & kära. Skit i födelsedagen, köp fika och gör eran äldre generation glad!